Giftiga växter för hästar

I Sverige finns det en rad växter som kan vara giftiga för hästar. Vissa av dessa växter växer naturligt i betesmarker, medan andra kan hittas runt stallar eller i trädgårdar. Det är viktigt för hästägare att känna till vilka växter som är farliga och hur man bäst undviker att hästarna får i sig dem. I denna artikel kommer vi att gå igenom några av de vanligaste giftiga växterna som kan förekomma runt hästarnas betesmarker, och vilka specifika effekter de kan ha på olika typer av hästar. Fler giftiga växter kan du också läsa om här.

Egentligen ska hästar endast äta sådant som är avsett för dem, hö, foder och betfor etc. Varken trädgårdsavfall eller ens klippt gräs bör de få i sig.

Giftiga växter som kan förekomma på hästbetesmarker

Stånds (Senecio vulgaris)

• Beskrivning: Stånds är en ört som kan växa på betesmarker och vägkanter. Den har gula blommor och är vanlig i hela Sverige.
• Giftighet: Växten innehåller alkaloider som kan skada levern hos hästar. Symptom på förgiftning kan vara viktnedgång, slöhet och gulsot.
• Risker: Stånds är särskilt farlig när den är torkad, eftersom den då förlorar sin bittra smak, vilket gör den mer aptitlig för hästar.

Ek (Quercus spp.)

• Beskrivning: Ek är ett vanligt träd i Sverige, vars ollon och unga blad kan vara giftiga för hästar.
• Giftighet: Ekollon och unga blad innehåller tanniner som kan orsaka magproblem, njurskador och i svåra fall död. Symptom inkluderar kolik, diarré och uttorkning.
• Risker: Faran är störst på hösten när ekollon faller till marken och hästar kan komma åt dem.

Sprängört (Cicuta virosa)

• Beskrivning: Sprängört är en mycket giftig vattenväxt som kan hittas vid dammar, diken och våtmarker.
• Giftighet: Växten innehåller cicutoxin, ett kraftigt nervgift som kan leda till kramper och död inom kort tid efter intag. Mycket små mängder kan vara dödliga.
• Risker: Denna växt är farlig året om, men risken ökar när hästar har tillgång till vattenkällor där sprängört växer.

Tysklönn (Acer pseudoplatanus)

• Beskrivning: Tysklönn är ett träd vars frön är särskilt giftiga för hästar.
• Giftighet: Fröna innehåller hypoglycin A, som kan orsaka atypisk myopati, en allvarlig muskelsjukdom. Symptom inkluderar muskelstelhet, svaghet och snabb andning, och sjukdomen kan ofta vara dödlig.
• Risker: Förgiftning är vanligast på hösten när fröna faller till marken.

Mer information om andra giftiga växter på betesmarker hittar du här.

Växter som bara är giftiga för hästar

Vissa växter är särskilt farliga för hästar och inte nödvändigtvis för andra djur. Exempel på sådana växter är:

Johannesört (Hypericum perforatum)

• Beskrivning: Johannesört är en ört som ofta växer på ängar och längs vägkanter.
• Giftighet: Den innehåller ämnen som kan orsaka ljuskänslighet hos hästar, vilket leder till smärtsamma hudreaktioner och sårbildning, särskilt på vita områden av hästens kropp.
• Risker: Särskilt farlig under sommarhalvåret när solen är stark.

Åkerfräken (Equisetum arvense)

• Beskrivning: Åkerfräken är en perenn växt som trivs i fuktiga jordar, ofta i närheten av betesmarker.
• Giftighet: Innehåller tiaminas som bryter ner vitamin B1 (tiamin), vilket kan leda till neurologiska störningar som ataxi och muskelryckningar.
• Risker: Faran ökar om hästar får tillgång till hö som innehåller torkad åkerfräken.

Skillnader mellan olika hästtyper och hästraser

Det är också viktigt att notera att olika typer av hästar kan vara olika känsliga för vissa växter. Ponnyer och mindre hästar, såsom islandshästar, kan ibland vara mer mottagliga för förgiftning än större raser som varmblodiga eller kallblodiga hästar. Detta kan bero på deras mindre kroppsstorlek och ibland också deras diet och metaboliska hastighet.

Exempelvis har ponnyer en tendens att överäta, vilket kan öka risken för att de får i sig giftiga växter om de har tillgång till dem. Äldre hästar eller hästar med nedsatt leverfunktion kan också vara mer känsliga för vissa gifter, som de som finns i stånds.

Förebyggande åtgärder

Som hästägare är det viktigt att regelbundet inspektera betesmarker och andra områden där hästar går. Om giftiga växter upptäcks, bör dessa tas bort så snart som möjligt. Att se till att hästar har tillräckligt med säkert foder och inte är hungriga när de släpps på betet kan också minska risken för att de äter farliga växter. På hösten bör särskild uppmärksamhet riktas mot ekollon och tysklönnfrön.

Att vara medveten om vilka växter som utgör en risk för hästar är ett viktigt steg för att skydda dem mot allvarliga sjukdomar och förgiftning. Genom att vara informerad och proaktiv kan hästägare bidra till att säkerställa att deras djur förblir friska och välmående.

Allmän regel för hästar som ätit giftiga växter

Hur mycket en häst kan få i sig av en giftig växt innan det blir farligt varierar beroende på växten, mängden, hästens storlek och hästens allmänna hälsotillstånd. Det är dock viktigt att vara försiktig eftersom även små mängder av vissa växter kan vara mycket giftiga.

Om du är osäker på om din häst har fått i sig en giftig växt eller hur mycket den har ätit, är det alltid bäst att kontakta en veterinär direkt. Det är bättre att vara försiktig och få professionell rådgivning tidigt än att vänta tills symtomen blir allvarliga. I många fall kan tidig behandling göra en stor skillnad i utfallet.